(Du
har tatuerat gryningen med
ett vingslag och sorgen med gasellernas disiga skuggor och
klivit in i mörkret)
Med
en vemodig
melodi
rökelse
och
hennes transparenta närvaro
öppnar
jag denna natt
och
smyger
in i diktens förtrollade trädgård
passerar
askvalvet
och
lägger
mig i den första skuggan
Vem
har tagit bort handen ur mitt sår
vilken lycka har runnit
jag
som var vilsen mellan mina ytor
mellan
blodet
och skuggan
mellan
hästarnas
extrema betydelse
och
gasellen
som somnade i min natt
All den här blåa natten är
min
all
den här disiga sorgen är
min
och
all
den här kalla elden som kroppen droppar är
min
Vi går tillsammans in i denna
natt
vi
går
för sista eller första gången
vi går som vi är
ett brinnande
träd
och
en askfågel