Welcome to look at my media- album

Lekfullt, vackert och drömskt på Löfstad 24 juli-12 august kl 12-16, 2005 Ö deshus III av ÅC Danell. Olja Fem konstnärer blandar sig med varandra i Gästabudssalen på Löfstad slott. Det blir lekfullt, vackert och drömskt. En lustfylld utställning har flyttat in i Gästabudssalen på Löfstad slott. Galleri Sander blandar fem konstnärer färgglatt och luftigt, var och en kan avnjutas i flera små portioner. Först de tre skulptörerna som här visar verk i ganska behändig storlek. Norrköpingskonstnären Alexander Hadad och Frank Olsson, verksam i Stockholm och Frankrike, arbetar båda i stengods även om uttrycken är helt olika. Frank Olssons starkt lysande koboltblå figurer är iögonfallande. Hans nio verk kretsar alla kring kvinnokroppen, om den så bara representeras av skulderblad och ett par ben som försvinner in i ett fiskbensmönstrat fodral eller dansar i fladdrande tygsjok. Han täcker lergodset helt med färg, som här i oglaserad kobolt, eller i någon vitprickig oxid som förmedlar känslan av att hans objekt redan tillhör det förgångna, har förvandlats till fossil. Halvmeterhöga Passionata sliter förbannad av tygsjoket som han täckt henne med. Stolt och rak reser hon sig ur trasorna, tyget täcker huvudet och de lyfta armarna. En kvinnlig triumferande Kristus, mannens dröm om den upproriska haremskvinnan eller en ilsken modell? Vem hon än är så är hon alldeles, alldeles blå. Alexander Hadad leker fantasifullt med sju djur som väcker både nöje och ömhet. Där är en sköldpadda på höga och starka elefantben och en uppblåst giraff (tänk om... giraffens hals inte var lång och smal utan rund som en boll). Precisionsarbetet visar full kontroll över materialet, detaljerna påminner om äldre tiders kopparstick som man kan se i gamla böcker. Färgen är, troligen, stengodsets egen, men i ett fall har han roat sig med att ikläda sitt förväntansfulla hjortdjur en blå kort festhalsduk. Ateljékamraten Björn Ekegrens porträtt påminner om den tidiga modernismens afrokonst, med fina sneda ögon och fylliga läppar. Men han arbetar alltså i sandgjutet glas som han färgsätter med krossat färgpulver. Varje skulptur har en huvudfärg, merparten är blå, som kompletteras med kontrasterande kulörer. Det är något mystiskt med dem, ofta dras bilden ut åt sidan, proportionerna förskjuts. Några huvuden har fyrkanter i sig eller utanpå sig. Åse Christian Danell, tidigare lektor på konstakademin i Norge numera intendent för Aguélimuseet i Sala, visar tio större målningar. Hästar, hus, natur eller modeller, vilket motiv han än väljer så träder det fram ur eller stiger in i dimmornas dunkel, mer antytt än förevisat. Drömmar eller minnen. Mitt i rummet står fyra stora keramikfat av Parisbaserade Pontus Carle. Motiven på faten är direkt besläktade med Carles litografier, med former som påminner om föreställande konst, låt mig kalla det 1950-talets purjolökstapeter för köksbruk. Det är rundlar, streck, bokstäver som målats tunt på den vita grundglasyren. I en särskild del finns ekonomiversioner av skulpturer och målningar. Den som vill kan få med sig en kvinnovinge hem. Eller en skrattande kamel. Ann-Charlotte Sandelin 011-200 173 lotta.sandelin@nt.se Väntan av Alexander Hadad. Stengods. Celin av Björn Ekegren. Glas.