Hadad har sina rötter i Mellanöstern även om han numera
levt stor del av sitt liv i Norrköping. Kulturbrottet finns kvar,
han är förtjust i pynt och dekorer som den svalare nordiska
konsten är sparsam med, men det är också här i
hans konst vi ser förbindelserna. Figurerna kan vara från
sagor eller inte, typen av djur finns i lite olika former såväl
i de orientaliska som de nordiska berättelserna, och visst, världen över.
Hos Hadads djur finns hans egna erfarenheter inlagda, men de är
allmänna, vi förstår precis känslorna: stoltheten,
rädslan, tacksamheten, den knut i levnaden som satt outplånliga
spår - konstnären kallar det "efteråt".
Den graciösa giraffen har fått en uppblåst mage och
sitter sorgset blickande långt bort.
" Efteråt" när något avgörande hänt, något
som förändrar både utan- och innanverk förmodligen.
Det finns humor också, åtminstone är det möjligt
att läsa konsten så.
Utställningen hter Några fotspår i saffran III. Titeln
kommer ur en berättelse där en gammal kvinna kände att
någon gick i huset på nätterna. Saffran fanns rikligt
i historiens Armenien och kvinnan strödde ut kryddan för
att få bevis på sina misstankar. Man an fantisera om hur
spåren efter besökare finns så bokstavligt eller om
det är något som sker inom oss.
Hadads verk får fart på tankarna.
